Detta känns så fruktansvärt svårt o skriva om, o många som frågar på fb vad det är så därför skrivr jag nu en förklaring här... Lucas har ju haft extrem hosta nu ett bra tag, jag har hela tiden trott att det vart förkylning men inatt så hostade han så himla mycket så han tillslut inte fick nån luft.. Jätteotäckt så hela natten satt jag i stort sett och vakade över min lille prins... Sen när vi gick upp i morse så ringde ajg till Hälsohuset och fick komma dit 1 timme efter samtalet... Kommer in o få prata med läkaren som lyssnar på honom o sen säger han; Alltså lungorna låter helt OK så det har nog inte med förkylningen o göra... Men har ni några djur frågar han... Ja 2 hundar säger jag då... Då fortsätter han med att vi kanske ska fundera på o göra oss av med dom då det nästan låter som att det skulle kunna vara det... Han säger det som att de va den mest självklara saken i hela världen medan för mig är det som att slå undan mina ben... Men givetvis är ju Lucas den viktigaste och skulle det nu visa sig att han är allergisk så finns det ju inte så mycket o göra...
Detta skulle ju dock förändra våra liv ganska drastiskt då hela släkten har hundar o typ alla kompisar har en eller flera hundar...
Så nu håller vi på o leta efter nån som kan ta hunadarna 1 vecka eller 2 o sen får vi se om det blir bättre, blir det de får vi ta hem hundarna igen o blir det sämre då så ska dom ta tester på honom...
Detta känns såå jävla fruktansvärt... Hundarna har ju funnits vid min sida i alla lägen, kommit o slickat bort tårarna när man vart lesssen... O kommit o kelat o gosat när man ska sova... skällt o vart lyckliga när matte vart det... Nej detta känns så förjävligt rent ut sagt... känner mig så jävla tom...
Dessutom ska X in imorgon o få cellgifterna, va fan, varför ska allt hända på samma gång hela jävla tiden...
(Ni får ursäkta alla svordomar men dom ligger väldigt nära till hands just nu)
//Victoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar